Hej som ni vet så heter jag Linnea och är 27 år gammal. Jag är en glad person men jag har mina svårigheter. Jag tror det var när jag var 5-6 år gammal som jag började gå på utredningar och det visade sig att jag hade asperger syndrom. Skolan gick bra till en början men sen valde jag att berätta för mina kompisar och dom lovade att dom inte skulle lämna mig på grund av det. Men det gick inte mer än en vecka förens en lämnade mig och började mobba mig istället som många andra elever redan gjorde   

Till sist hade jag bara en kompis kvar och det kändes förjävligt. Det är så att när alla andra slutade med barbidocker så så stannade jag kvar pga att jag har asperger. Jag gick i Knäredsskolan till 5an sen blev det för jobbigt på lektionerna så jag fick ett eget klassrum att jobba i och då blev jag ännu mer utsatt på rasterna så till sist gick en lärare med mig på rasterna. Till sist blev det för mycket så då blev jag förflyttad till Parkskolan i Laholm men där gick jag bara ett år sen blev jag åter igen förflyttad till Lagaholmskolan. Först kom jag in jättebra i klassen men sen blev det återigen jobbigt så det blev mycket frånvaro. Problemet var att jag blev mobbad på rasterna och det ända mina lärare hade som förslag för mig var att jag skulle hålla mig inne i vårat lilla rum där vi hade lite spel med mera. Men det var inte någon hållbar lösning i längden så mina föräldrar letade efter ljus och lykta efter en ny skola för mig och till slut hittade dom Lagahöjdsskolan i Laholm och det blev min räddning   

Jag gick i den skolan i 6 år och jag tog även studenten där. Utan den skolan vet jag inte vem jag hade varit i dag. Det är så att i typ hela mitt liv har jag varit blyg, men dom på Lagahöjdsskolan tog tag i det och det är jag så tacksam för. Nu undrar ni säkert hur länge jag blev mobbad jag tror att mobbingen höll på tills jag va 15-16 år gammal. När jag va ute och gick och lyssnade på musik så plötsligt kunde någon komma och skrika mig i örat med mera, det var riktigt jobbigt så till sist blev det inga promenader för mig längre utan jag vände mig till internet istället. En dag när jag var ute och cyklade så hängde mobbarna efter mig med sina cyklar. Jag valde en väg där man kan komma från två olika håll vilket inte visade sig vara så smart, för dom delade upp sig så till sist var jag omringad och jag trodde att om inte jag gjorde någonting nu så skulle det aldrig ta slut. Så jag sa med bestämd röst till deras så kallade ledare flytta på dig, han bara skrattade och sa va ska du göra din lilla skit. Jag blev arg och på något vis fick jag en karft som fick mig att putta omkull honom och av en ren reflex hoppade jag upp på cykeln och cyklade så fort jag bara kunde. Jag hörde hans kompisar skratta åt honom och att han skrek håll käften och hjälp mig upp. Nu vet ni lite om hur jag har haft det. I dag bor jag ihop med min sambo som jag har varit tillsamans med i 9 år och förlovade i nästan 4 år. Jag hittade min kärlek på lunarstorm och han blev min räddning vet inte va jag hade gjort utan honom. 

Ja det va lite om mig hoppas att ni tycker om min blogg  

(min kompis hjälpte mig med stavningen)